Det har varit en intensiv vår för Cecilia Tullberg, expert på bioteknik och framtidens livsmedel, och föreståndare för FORCE (Center for food system resilience and competitiveness). Det har varit seminariedagar i Alnarp, Uppsala och Stockholm, och nu är det snart dags för panelsamtal i Almedalen. Vi lyckades klämma in en pratstund.
Vad jobbar ni med inom FORCE just nu?
– Senaste året har vi arbetat intensivt med att starta upp projekt, samt att etablera centret. Projekten handlar om olika aspekter av spannmål, baljväxter och oljegrödor, krisrelaterade effekter och livsmedelsberedskap.
Områdena vi täcker in rör hela livsmedelssystemet – från växtförädling och odlingssystem, via processning, förpackning och logistiska utmaningar, hela vägen ut till konsumenten. Vi tittar även på livsmedelssäkerhet, affärsmodeller för företag kopplat till framtidens proteingrödor, och vad offentlig sektor – skolkök till exempel – kan göra för att bli mer motståndskraftiga och flexibla vid olika riskscenarier.
Under våren har vi haft flera masterarbeten kopplade till FORCE som precis blivit klara, bland annat kring användning av sidoströmmar från spannmål, kommuners ansvar och utmaningar kring livsmedelsberedskap, logistiska möjligheter, samt beroenden inom livsmedelskedjan.
Hur kom du in på det här spåret i ditt arbete?
– Mitt eget forskningsområde kretsar kring bioteknik, framtidens livsmedel, processteknik och framför allt oljor och produktstabilitet. Även hälsoaspekter kopplat till livsmedel ligger mig varmt om hjärtat. Inom centret arbetar vi mycket bredare än så, eftersom vi kopplar samman vitt spridda områden och tar ett helhetsgrepp på livsmedelssystemet.
Jag har alltid varit intresserad av livsmedel och cirkulära, hållbara system, och att försöka ta vara på så mycket som möjligt av råvaran. Kopplat till livsmedelsberedskap har vi inte råd att slösa bort våra värdefulla livsmedel utan behöver ta vara på sidoströmmar så mycket vi kan. Det kräver att vi tänker om och arbetar innovativt kopplat till framtidens grödor, odlingssystem och processtekniker. Att vi drar nytta av framtidens tekniker som bioteknik och AI, samt tänker nytt och flexibelt kring arbetssätt och lösningar.
Via FORCE får jag också lära mig otroligt mycket om bland annat riskforskning, beteendevetenskap och interaktion mellan olika samhällsaktörer, vilket är fantastiskt roligt!
När det gäller livsmedelsberedskap, vilka är de allvarligaste riskerna och vilka åtgärder är det mest bråttom med?
– Det är flera olika delar vi behöver arbeta med parallellt här. Vi är i dagsläget väldigt beroende av import av insatsvaror som gödsel, utsäde (fröer) och foder. Logistik är en annan nyckelfråga – vikten av väl fungerande transportsystem, hamnar och drivmedel så att varor kan komma från gård till butik, som exempel.
Vi har just nu ett livsmedelssystem som är uppbyggt kring en välfungerande global handel, där vi är vana vid långa globala leveranskedjor. Därför påverkas vi mycket när det blir oroligt i omvärlden. Vi behöver också tänka in klimatförändringarna – en kris som redan pågår – där vi behöver fundera kring hur extremväder påverkar det vi kan odla och hur skörden blir. Dessutom behöver vi tänka in andra delar av systemet, som vikten av tillgång till rent dricksvatten och ett fungerande elnät, samt risken för attacker mot våra kommunikationssystem.
För att komma åt de här olika riskerna behöver vi arbeta parallellt med olika frågor och öka samverkan mellan olika sektorer. Vi behöver också lyfta kopplingen mellan klimatförändringar, cirkularitet och beredskap, samt bli bättre på att utnyttja restströmmar från matproduktion och ny teknik för flexibla framtidslösningar.
Hur pass medvetna är folk i allmänhet kring de här frågorna?
– Medvetenheten har ökat väldigt mycket det senaste året, skulle jag säga. Dels på grund av de pågående globala handelsutmaningarna som fått mycket medial uppmärksamhet, och där importutmaningar även syns i form av ökande livsmedelspriser i butikerna. Medvetenheten har även ökat i takt med en ökad oro i samhället. Politiker pratar mer och mer om beredskap generellt. Sedan vi fick en ny Livsmedelsstrategi 2.0 i Sverige, där dessa frågor lyfts och det även satsas på center som FORCE, har medvetenheten ökat markant.
Samtidigt råder det ofta stor osäkerhet kring vad som egentligen menas med livsmedelsberedskap. Flera aspekter glöms bort i debatten, som betydelsen av miljöaspekterna och byggandet av ett mer hållbart livsmedelssystem, samt vikten av näringsrik och säker mat för psykologisk och kroppslig resiliens. Blir vi sjuka för att vi äter dålig mat påverkar det vår motståndskraft väldigt mycket.
Är vi i Sverige redo när krisen kommer?
– På många sätt nej. Vi har under många år rustat ner vår livsmedelsberedskap och är inte vana vid stora kriser. Vi har svårt att föreställa oss hur det faktiskt skulle bli vid en större kris, vilka konsekvenser en viss kris skulle leda till.
Samtidigt ökar medvetenheten kring livsmedelsberedskap. Fler och fler inom livsmedelsbranschen – från offentlig sektor till industri och akademi – samverkar och övar ihop kring olika krisscenarier, och vikten av civil beredskap lyfts ofta i dagens debatt.
Historiskt är vi också väldigt bra på att arbeta effektivt i lag. Vi har en stark innovationskraft i Sverige och de allra flesta vill gärna hjälpa till och bidra, som vi kunde se under Covid-krisen. Sedan torkan år 2018 har vi haft mer eller mindre konstanta kriser av olika skalor kopplat till livsmedelssystemet, vilket varit märkbart men också något vi löst.
Vi bygger just nu upp ett helt nytt system kring livsmedelsberedskap och vi börjar se att det händer saker på alla plan – vilket är jättespännande! Med hjälp av satsningar som FORCE kan vi driva på förändringen framåt på ett sätt som blir väldigt positivt för hela samhället.
Vi kan aldrig vara helt säkra på exakt vilken eller vilka kriser som kommer, eller i vilken ordning, men om vi fortsätter att bygga kunskap och jobbar ihop kring de här frågorna kan vi vara så redo som det bara är möjligt.
